Bekräftelse kan vara så skönt

En dag när jag kom hem låg det ett vadderat kuvert på hallmattan. Det var en tävlingsvinst. Jag har nämligen börjat lägga en hel del tid på att tävla på nätet. Jag är ungefär som dom i Shooting Fish, fast sämre eftersom jag inte vinner så ofta. Ärligt talat så var det här min första tävlingsvinst, i alla fall under den här tävlingsvändan. Jag hade en likande fas för typ fem år sedan. Då vann jag en lott och Nigellas kokbok. Den kvinnan lagar konstig mat. Men bilderna på hennes chokladkaka är maffiga.

Anyway. Tävlingsvinsten kom från sajten Chefer från helvetet. Det är en sajt som gör reklam för en bok som bygger på en blog. Väldigt meta. På sajten kunde man motivera varför just ens egen chef var värst. Sen röstade besökare (tror jag) och den som hade hemskast chef just den veckan vann. Och det gjorde jag.

Jag berättade om när jag och mina kollegor var på konferens. På kvällen dracks det lite vin och alla var lagomt glada i hatten. Min chef gillar att prata om ens privatliv - fast jag får alltid lite dåliga vibbar. Det känns som att han bara fiskar efter smaskiga detaljer utan att vilja dela med sig av sig av sitt eget privatliv. Vanligtvis brukar jag inte berätta nästan något. Men nu var jag glad i hatten som sagt.

Vi pratar om väldigt privata saker, jag har ett vagt minne av att jag bland annat berättade om hur jag och mina föräldrar bråkade under min uppväxt om att jag och min dåvarande kille hade sex. (Mina föräldrar tyckte att jag var för ung, det tyckte inte jag - då.) Alltså det är ganska privat, men det var ändå en ganska bra stämning så det kändes inte så konstigt. Men plötsligt, mitt under en utläggning om hur jag reagerar i konfliktsituationer och hur jag ser ut när jag gråter märker jag att min chef sitter och filmar mig med sin nya mobil. "Shit, vad håller han på med?", tänkte man ju så klart. Ens fyllesnack är ju inget man vill ha bevarat - särskilt inte i chefens mobil! Jag tyckte helt klart att det var ett övertramp. Det var oartigt som fan helt enkelt.

Som tur var löste sig allting väldigt bra på helt egen hand. Nästa dag på jobbet erkände chefen att han inte lyckats spara filmen. Gråtscenen var borta. Chefen visade sig vara motsatsen till ett tekniskt snille - en teknisk fumlare. Idag har han bytt tjänst inom företaget och är chef över den avdelning som satsar på nya tekniska lösningar. Grattis, säger jag till det.

Ps. Boken då, Chefer från helvetet. Var den bra? Tja, nja. Den var ganska rolig. Men något större litterärt verk var den faktiskt inte. Störde mig mycket på den extremt fejkade pseudonymen Rosetta Sten och att det fanns en fet disclaimer i början där det stod att alla personer var påhittade. As if!